Förlaget Mondial ger ut Alexander Ernstbergers bok “Staten mot kapitalet”, som består av chattar läckta genom dataintrång. Visselblåsare och källor som borde få medalj får istället utstå smutskastning och rädsla för sina liv. Ska verkligen ett förlag legitimera stöldgods i bokform?

Jag är grävande konsumentjournalist och medgrundare till Småspararguiden, en verksamhet vars syfte är att hjälpa vanliga människor att undvika att bli lurade på sina pengar. Det var i den rollen jag, tillsammans med ett dussin källor och visselblåsare, var bland de första som granskade Allra och varnade allmänheten för vad som senare visade sig vara ett av Sveriges största ekobrottsfall.

I dag är det ett bokförlag som måste ställa sig frågan: Vad är rimligt att ge ut i yttrandefrihetens namn?

Förlaget Mondial har nyligen publicerat boken “Staten mot kapitalet” av Alexander Ernstberger, tidigare VD för Allra och dömd till sex års fängelse för bland annat grov trolöshet mot huvudman. I boken ger Ernstberger sin version av vad som hände, där han hävdar att han är oskyldigt dömd och lanserar en långtgående konspirationsteori där han påstår att staten och en rad journalister och visselblåsare – inklusive mig själv – har konspirerat för att fälla honom till varje pris.

Det är i sig inte anmärkningsvärt att en dömd person försöker rentvå sig. Det är mänskligt. Och det är inte oväntat att han vill skriva en bok om det. Men den här boken bygger på mer än ett försök till alternativ historieskrivning – den bygger på material som är tillkommet genom brott.

Stulna chattar – och förlagets ansvar

I boken återges privata chattar mellan mig och andra journalister, samt mellan mig och mina källor. Dessa källor har enligt grundlagen rätt till anonymitet. Deras identitet ska skyddas – inte röjas i böcker.

Ernstberger säger att han fått tag på dessa chattar från podden Under ytan. I andra intervjuer säger han att de kommer från Flashback. Den mest troliga förklaringen är dock en tredje: att materialet kommer från den personen som är dömd för att ha utfört dataintrång mot mig. Flera av de källor som röjdes efter dataintrånget har nämligen rapporterat om att Ernstberger besökt deras LinkedIn-profiler innan materialet var allmänt gods på Flashback.

Kopplingarna mellan bedragaren och Ernstberger är tydliga: det finns ett avtal om “rådgivning” och relationen bekräftas i polisens förhör med bedragaren. Polisen har dock inte hört Ernstberger och han är inte misstänkt för brott.

Dagens Industri fick tidigt tips om chattarna – men valde att inte publicera något när man informerats om att uppgifterna läckt genom brott. Den typen av medieetisk kompass förväntar jag mig också av bokförlag.

Jag frågade Mondial om deras hållning. De svarade:

“Vi som utgivare anser att de uppgifter som publicerades i podcasten ’Under ytan’ är av central betydelse för den berättelse som framställs i ’Staten mot kapitlet’ och förhåller oss till hur uppgifterna kommit vår upphovsman tillhanda.”

Det är ett svar som blundar för det uppenbara: det spelar ingen roll om stöldgodset först använts i en podcast eller postats på ett internetforum. Det är fortfarande stulet.

Om någon säljer dig en stulen cykel – vad gör du?

Den här situationen kan liknas vid häleri. Om någon stjäl din cykel, säljer den vidare, och köparen vet eller borde veta att den är stulen – då begår köparen ett brott. När det gäller digitalt innehåll, vi kan kalla det datahäleri, är det inte olagligt, men i mitt tycke fortfarande omoraliskt.

Argumentet verkar vara att det är fritt fram att använda stulna privata meddelanden, bara man hänvisar till att de “kommit till författarens kännedom” via någon annan publicering.

Det är svårt att se hur det kan vara etiskt försvarbart för ett förlag som ger ut andra stora namn som värnar om journalisters och källors säkerhet och integritet som Diamant Salihu, Martin Schibbye, Janne Josefsson och Anna Hedenmo.

De röjda källorna förtjänar en medalj – inte att hängas ut

Det här är inte bara en principiell fråga om källskydd. Det handlar om människor av kött och blod. De visselblåsare som hjälpt till att avslöja Allra-skandalen har i efterhand fått betala ett högt pris. Flera av dem har hängts ut på internet. De har misskrediterats, misstänkliggjorts och varit rädda för sina liv.

De här människorna förtjänar en medalj. Men i stället möts de av ett förlag som väljer att lyfta upp och legitimera material som blottlägger dem och riskerar deras säkerhet. Vågar de visselblåsa nästa gång de ser oegentligheter i finansbranschen?

Har Mondial en etisk policy?

Jag frågade Mondial om de har någon form av etisk policy eller riktlinjer för utgivning. Svaret:

“Nej, vi har ingen etisk policy och har heller inga planer på att publicera en sådan.”

Istället menar de att varje utgivning föregås av interna diskussioner.

Det låter ju tryggt. Problemet är att när jag ställer mer konkreta frågor – om förlaget visste att materialet kan kopplas till dataintrång, om de tycker att det är rimligt att publicera information som tillskansats genom brott, eller om de inser att de därmed kan bidra till att driva på brottsliga incitament – då vill de inte kommentera. Och de vill inte ställa upp på intervju.

Det handlar inte om censur

Det här är inte ett krav på censur. Det är en vädjan om ansvarstagande. Självklart ska vi kunna ge ut böcker med kontroversiella budskap. Självklart ska Ernstberger få berätta sin version av en rättsprocess.

Men det finns gränser. Att bidra till spridning av material som läckt genom olagligt intrång i privata konversationer – och därmed utsätter källor för risk – borde vara en sådan gräns.

Det är inte bara mitt privatliv som kränkts. Det är principen om källskydd, något vi i Sverige annars är stolta över. Det är själva fundamentet för oberoende journalistik. Och det är det Mondial nu trampar på.

Det är ovärdigt. Och det är farligt.

Jag hoppas att Mondial, och andra i branschen, tänker ett varv till nästa gång.

---

Den här verksamheten finns tack vare DITT frivilliga ekonomiska bidrag. Tack för ditt stöd!

Vi står på din sida i finansdjungeln. Vi avslöjar finansaktörer som gynnar sig själva på kundernas bekostnad. Dessutom ger våra artiklar och guider dig och andra begripliga, enkla och vetenskapligt förankrade råd om ekonomi, sparande och pensioner.

Du kan också stötta oss via vår supportersida på Patreon.