Nyligen publicerade tidningen ETC en ledartext med rubriken “Vill du förlora pengar? Kasta in dem på börsen”. Kruxet är att ETC blandar ihop den chansartade strategin att handla enskilda aktier på fem års sikt med att placera ett långsiktigt sparande i en billig global indexfond.
Fake news
“En av de största myterna om ekonomi är påståendet att aktier ger högre avkastning än annat sparande.”
Så inleds ledartexten i tidningen ETC, skriven av tidningens ägare och grundare Johan Jenny Ehrenberg.
Det finns ett visst utrymme för tolkning av vad man menar med “aktier” och så klart även vilken tidsperiod man tittar på. Men om man inte sedan förklarar vad man menar framstår påståendet som rent faktaförnekande. Och det gör inte Ehrenberg så vi får göra det åt hen.
Därför är aktier överlägsna på lång sikt
Om man med aktier menar breda index eller indexfonder så är fakta att de har gett en fantastisk avkastning på alla längre tidsperioder under åtminstone de senaste 100 åren. Tittar man på tidshoristoner på 20-30 år har aktiemarknaden alltid gått upp och i stort sett alltid gett en bättre avkastning än till exempel räntemarknaden. Det gäller även tidsperioder som innehåller the great depression och andra världskriget. Tittar man på avkastningsserier över lång tid går det knappt att ha räntepapper och aktieindex i samma graf för att skillnaden är så enorm.
Historiken backas upp av teorin. Att äga aktier är att äga andelar i företag som skapar värde, gör vinst och delar av den vinsten delas ut till aktieägarna.
Sammantaget finns det massvis med data och forskning som entydigt säger att en bred investering i aktiemarknaden “ger högre avkastning än annat sparande”. Särskilt som annat sparande visar sig vara sparkonton och räntefonder.
En viktig poäng som Ehrenberg ändå har
Det underlag Ehrenberg refererar till är en analys gjord av aktiestrategen Erik Hansén. Han har gått igenom kursutvecklingen för 755 svenska börsbolag under fem år. Resultatet: ungefär fyra av fem har fallit i värde. Medianbolaget är ner 62%. Åtta bolag har stigit mer än 300%, med Saab i topp på 815%.
Vi har inte verifierat Hanséns siffror, men har ingen anledning att ifrågasätta dem. Det är i linje med annan forskning som visar att om man tar bort några få procent av de aktier som har gått bäst förlorar man hela avkastningen.
Det finns två slutsatser man bör dra av det här:
- Att själv bygga en portfölj av ett begränsat antal aktier är betydligt mer riskabelt än att köpa en global indexfond. Risken är stor att man missar de bolag som faktiskt driver avkastningen.
- På en femårig tidshorisont är aktiemarknaden fortfarande tämligen riskabel. Det finns ganska många femårsperioder där börsen har gått ner.
Slutsatserna är problemet
Problemet är att Ehrenberg blandar ihop två väldigt olika saker
- Att köpa ett begränsat antal enskilda aktier med en sparhorisont på fem år.
- Att köpa en global indexfond för en sparhorisont på 10, 20 eller 30 år.
På lång sikt är vi gamla – men vi lever
För att motivera hoppet mellan fem år och långsiktigt sparande skriver Ehrenberg:
“Eftersom ”det långa loppet” är ett omöjligt begrepp att räkna på – i det långa loppet är vi ju alla döda (vilket ekonomen Keynes fyndigt skrev) – kan vi istället titta på fem år.”
I Sverige har vi en medellivslängd på över 80 år. Att de flesta svenskar med sparpengar kommer att leva i mer än fem år till är ett faktum som inte är särskilt svårt att räkna på. När det gäller pensionspengar är det dessutom inte svårt att räkna ut hur lång tid det är tills man ens får börja ta ut pensionspengarna – vilket för de flesta som jobbar är mer än fem år.
Att räkna avkastning på 20-30 års sikt är inte heller raketforskning. Det finns massor av tidsserier att titta på.
Från enskilda aktier till globala indexfonder
För att förklara hoppet mellan att slumpvis välja ut några av de 755 aktier Hansén har tittat på – de allra flesta små bolag som tillsammans utgör en tämligen liten del av ett brett Stockholmsindex – och en billig, global indexfond, hänvisar Ehrenberg till den senaste tidens debatt om dominansen från stora amerikanska techbolag.
“Det här försöker banker och andra placerare klara genom att sälja så kallade indexfonder. De är då fonder som köper ”allt” och därmed även de där få bolagen som ökar mest. Om man köper en ”global indexfond” blir man alltså automatiskt framför allt sparare i de sju superaktierna i USA. Någon bred säkerhet finns dock inte.”
Det här är förstås en utveckling som tål att diskuteras, men det vi kan konstatera är att de här bolagen är högt värderade för att det är marknadens bästa bedömning. Och marknaden utgörs till stor del av professionella investerare.
Man kan också konstatera att finansiell teori säger att en investerare får bäst avkastning i förhållande till risken genom att köpa sin andel av alla världens börsbolag. Vill man göra det enkelt för sig är en global indexfond därmed fortfarande det bästa valet. Och Ehrenberg har förstås ingen data på att det skulle vara en dålig investering.
Självklart är aktier spekulation
Ehrenberg ägnar också en hel del utrymme åt att prata om spekulation. Uppgångarna är ”spekulation i ett antal bolag som rusar i värde, långt över vad de egentligen är värda”. Det som stiger är ”luft, inte en verklig analys av vad ett bolag är värt”. Saab drivs av ”spekulanter som köper så aktien stiger långt över verkligheten av vinster och omsättning”.
Självklart är aktiepriser spekulation. Ett bolags värde ligger inte i förra årets omsättning. Det ligger i alla framtida vinster och utdelningar, diskonterade till idag. Och ingen vet vad de blir. Ingen vet vad Volvo delar ut 2038. Därför måste varje aktiekurs som existerar innehålla en gissning om framtiden.
Det tål dock att påpekas att det är spekulation i hur mycket värde som faktiskt skapas. Vilket vi tycker är bättre än spekulation i vad andra vill betala för saker som guld eller bitcoin.
Att spara långsiktigt på bankkonto eller i räntefond är också en slags spekulation. Framförallt i inflationen, vilket Ehrenberg också visar när han räknar ut att även de som sparat i de tillgångarna har förlorat pengar under samma fem år om man inflationskorrigerar.
Så visst är aktiepriser spekulation, men det är allt långsiktigt sparande.
ETC:s intressekonflikt som inte redovisas
Ett klick bort från ledartexten kan en läsare på sajten finna erbjudandet om ETC Spara: “Du sparar, vi bygger” eller “Ett alternativ till börsspekulation”.
ETC är inte bara en tidning utan en koncern som utöver journalistik erbjuder böcker, tågresor, mobilabonnemang, solpaneler, bilpool, biokol, bokashi och olika former av sparande.
“När börsens fonder spekulerar, när banker erbjuder noll i ränta, vill vi istället spara tryggt i ren energi och hållbara bostäder.”
ETC Spara fungerar på ytan som ett sparkonto som i skrivande stund ska kunna ge 4,25% i ränta, under förutsättning att de projekt för solparker och hus som man finansierar håller budgeten. Det finns alltså ingen insättningsgaranti som i princip alla andra sparkonton har. Risken i sparandet är alltså mycket högre än för riktiga sparkonton. Avkastningen är samtidigt lägre än börsens förväntade avkastning.
“Sparandet sker i form av B-aktier i våra företag. Det betyder att du äger en del av bolaget, det är din säkerhet och när du vill återta dina insatta pengar så småningom så återköper vi dina andelar till samma pris som du köpte dem för.”
Vi har inte granskat upplägget ordentligt – det får i så fall bli en annan artikel – men av den är informationen att döma är riskprofilen i ETC Spara mer lik den för en av de 755 aktierna som Ehrenberg och Hansén pratar om än den för ett riktigt sparkonto. Och det är definitivt “spekulation” i att investeringarna som bolagen gör ger avkastning som kan betala ut räntan.
ETC är inte ensamma om att ha en produktflora som sträcker sig utanför journalistik. DN har också sålt tågresor och böcker. Affärsvärlden säljer analystjänster. Småspararguiden har tidigare sålt oberoende finansiell rådgivning. Det är inte optimalt i perspektivet att vara oberoende, men det kan finnas andra poänger som överväger. Ehrenberg kanske tycker att det saknas bra alternativ till börssparande och tycker att han har tagit fram ett sådant. I det här fallet hade vi dock önskat oss att intressekonflikten nämndes i artikeln.
Priset för ETC:s läsare
Det sorgliga är att många av ETC:s läsare – som vill “lyssna på forskningen” när det gäller klimatkrisen, men som kanske är mer skeptiska kring traditionell ekonomisk forskning och teori – riskerar att göra som Ehrenberg säger. Och det lär kosta dem mycket pengar.
Om vi gör rimliga antaganden om genomsnittlig avkastning utöver inflation, 1% för ränteplaceringar och 6% för en billig global indexfond, så ger 100 000 kronor i startkapital följande utfall.
| År | Aktiefonder | Ränteplaceringar | Skillnad |
|---|---|---|---|
| 10 | 179 000 kr | 110 000 kr | 69 000 kr |
| 20 | 321 000 kr | 122 000 kr | 199 000 kr |
| 30 | 574 000 kr | 135 000 kr | 439 000 kr |
| 40 | 1 029 000 kr | 149 000 kr | 880 000 kr |
En 35-åring som idag har 100 000 kronor i sin tjänstepension och väljer räntefonder kommer alltså i genomsnitt ha förlorat närmare en halv miljon när hen går i pension.
Att läsa ETC riskerar att bli väldigt dyrt.
Lämna ett svar