Folk behöver mer kriminell(?) rådgivning

Gratis råd blir ofta dyra, goda råd är billigare och enkla råd kan nu vara kriminella när vi fått en ny lag. Det är därför dags att underlätta för rådgivare att lämna banken och starta egen rådgivningsverksamhet. 

Den 1 mars 2026 trädde en ny lag i kraft som kriminaliserar att bedriva tillståndspliktig finansiell verksamhet utan tillstånd. Från att riskera påpekanden och rättningsanmanningar från Finansinspektionen riskerar nu företrädare fängelsestraff. Syftet är som oftast gott: att stoppa kriminella aktörer som tvättar brottsvinster genom bolag som egentligen kräver Finansinspektionens tillstånd. Det kan handla om betaltjänster, valutaväxlare eller viss kryptoverksamhet. 

Problemet är att lagen riskerar att slå bredare och påverka områden där det inte finns den typen av problem. I sitt remissyttrande försökte Finansinspektionen avgränsa kriminaliseringen till vissa typer av tillståndspliktig verksamhet, men fick inte gehör. 

“Det är många gånger, även för Finansinspektionen som är expertmyndighet, svårt att bedöma om det är fråga om en sådan finansiell verksamhet som kräver tillstånd eller registrering”, resonerade myndigheten i sitt yttrande.

Nu blir det alltså upp till de bolag och företrädare som tror att de är på rätt sida tillståndsplikten att också väga in eventuellt fängelsestraff som konsekvens av fortsatt verksamhet.

Straffrätt är ett trubbigt verktyg och bör användas med precision. I området jag rör mig dagligen, finansiell rådgivning till vanliga småsparare, är gränsen mellan tillståndspliktig rådgivning och allmän information redan svår att dra.

“Du som är ung har hög riskaptit och bör därför välja maximal aktieexponering i din premiepension. Det får du hos AP7 Aktiefond.”

Är det ett individuellt råd eller allmän information?

“Jag rekommenderar att du väljer samma fonder som jag själv sparar i. Jag har mina pengar i fonden Avanza Global.”

Är det ett individuellt råd eller bara transparens från rådgivaren?

“Din fond Allra Offensiv drivs av personer som är polisanmälda för ekobrott. Jag rekommenderar att du byter till någon annan fond.”

När straffansvar nu införs kan det bli kriminellt att avråda från sparprodukter som förvaltas av kriminella, om du inte har tillstånd.

Det finns fler exempel från verkligheten.

När pensionsavtalet KAP-KL nyligen gjordes om ställdes över hundra tusen högavlönade kommun- och regionanställda inför ett svårt val: stanna kvar i det gamla systemet eller gå över till det nya. Konsekvenserna kunde bli miljoner kronor mer eller mindre i pensionskapital.

De flesta människor har dock varken tid eller intresse att sätta sig in i pensionssystemets alla detaljer. Det är också orimligt att en hjärnkirurg ska lägga sin dyrbara tid på att också bli pensionsexpert. Det är då man brukar vända sig till någon som kan mer.

Men facken uppgav att de inte kunde ge individuell rådgivning i frågan till medlemmarna. Risken att hamna i tillståndspliktig verksamhet ansågs för stor. Bankerna var inte heller särskilt intresserade. Frågan var komplex, inte kopplad till någon produkt banken kunde sälja och att ta betalt för själva rådgivningen är dessutom inget bankerna är vana vid.

Resultatet blev att många människor fick lösa ett beslut värt hundratusentals kronor helt på egen hand. Det är svårt att se hur det gynnar konsumenterna. Och nu när nya lagen trätt i kraft lär inte facken vara mer sugna på att hjälpa sina medlemmar att navigera inom kollektivavtalade pensioner. Nu är det inte bara själva fackförbundet som riskerar något utan den enskilda anställda pensionsinformatören riskerar fängelse.

Det finns ett par personer som ger råd utanför det tillståndspliktiga området. De tar betalt för sin tid av kunden – inte genom att tjäna mer eller mindre pengar beroende på vilken fond eller bank kunden väljer.

Kunderna kommer ofta för en second opinion. Har banken föreslagit rimliga lösningar? Är risknivån rätt? Betalar jag onödigt höga avgifter?

Tyvärr är det ovanligt att bankernas råd ligger i linje med vad forskningen säger om sparande. Forskningen är ganska tydlig på två punkter: avgifter spelar stor roll och aktiv förvaltning har svårt att slå sina index över tid.

Ändå möter oberoende rådgivare nästan alltid portföljer fyllda med dyra fonder som kommer kosta spararen hundratusentals kronor över tid. Ett färskt exempel är Robin, som fick rådet av Nordea att placera sitt sparande i fonder med avgifter som över tid skulle kosta honom 1,6 miljoner kronor.

Det finns idag två huvudsakliga sätt att arbeta med rådgivning inom det tillståndspliktiga området: att skaffa eget tillstånd eller att bli anknutet ombud till ett värdepappersbolag.

När vi på Småspararguiden tidigare sålde rådgivning valde vi att inte skaffa tillstånd.

Skälet är enkelt: att skaffa och upprätthålla tillstånd kostar flera miljoner kronor. Dessutom innebär regelverket omfattande krav på penningtvätts- och kundkännedomskontroller. Den typen av regler är rimliga för aktörer som hanterar kunders pengar, men innebär annars onödig administration utan att skydda någon.

Att bli anknutet ombud innebär i praktiken att man knyts till en aktör som ofta i sin tur har kopplingar till specifika produkter eller vill att kapital ska flyttas i en eller annan riktning. En beroendeställning som inte gagnar kunden.

Här kan man tycka att det borde finnas utrymme både för verksamheter som ger råd, driver fonder, förvaltar kapital, utför transaktioner åt kunden och bevakar penningstvättsreglerna, men också för en lättviktig rådgivning som ger råd, men som varken hanterar kapital, har egen kapitalförvaltning eller intäkter från andra produktbolag. När straffen nu höjts för att vara på fel sida lagens oklara gräns kommer färre rådgivare våga gå den vägen.

Och det är synd. För konsumenterna behöver ibland just det: en rådgivare som inte tjänar pengar på vilken produkt de lyfter fram. Finansinspektionen har i 19 års tid efterlyst mer oberoende rådgivning. Nu blir det snarare mindre av den varan. Det finns många kompetenta rådgivare ute på bankerna som vill arbeta enligt en oberoende och lättviktig modell, och det finns många kunder som har förstått att det är värt att betala för rådgivning för att inte bli påsålda bankens överprissatta fonder.

Om vi fick en möjlighet för rådgivare att skaffa ett lättviktigt tillstånd för att bedriva enklare rådgivning skulle fler våga lämna anställningen på banken för att syssla med oberoende rådgivning, utan risk för fängelse, och konsumenter skulle återfå förtroendet för finansbranschen och samtidigt kunna spara miljardbelopp.