En stiftelse där huvuddelen av styrelsen är invald för sin kompetens och engagemang kring vad pengarna ska gå till snarare än hur man förvaltar dem är tyvärr ett tacksamt mål för den som vill sälja krångliga och dyra finansiella produkter. Här är berättelsen om när jag tog över som ordförande för placeringsgruppen och förändrade placeringsfilosofin.

Sammanfattande tips till stiftelser och andra institutionella placerare

Nedan beskriver jag min resa som ordförande för placeringsgruppen i Stiftelsen Ansvar för Framtiden. För den som inte orkar läsa hela artikeln sammanfattar jag först mina viktigaste lärdomar och tips.

1. Se till att inte förlita er på rådgivare som i själva verket är säljare. Om ni anlitar en rådgivare ska det vara en oberoende rådgivare som ni betalar per timme eller för specifika uppdrag.
2. Investera inte i konstiga saker. Ni kommer att bli uppvaktade av diverse aktörer i branschen som föreslår spännande investeringar. Var försiktiga här! Jag rekommenderar en billig global aktiefond och ett sparkonto på SBAB som grund. Ska ni göra något mer krångligt än så behöver ni verkligen förstå vad ni gör och varför. 
3. Förvaltar ni hundratals miljoner kronor kan ni pruta på fondavgifterna. Utnyttja det!
4. Se till att hela tiden förankra er strategi med styrelsen och övriga intressenter. Framförallt är det viktigt att alla är införstådda med att det gäller att sitta lugnt i båten och inte paniksälja aktiefonderna de gånger börsen går ned ordentligt. 

Det började med en dåligt förberedd pensionsföreläsning

Historien om hur jag hamnade i Stiftelsen Ansvar för Framtiden börjar egentligen några år tidigare. Jag var borta en helg för att fira nyår med nykterhetsorganisationen IOGT-NTO. Fokuset var egentligen på att umgås och ha trevligt, men när man är iväg en helg med en folkrörelse är det ändå obligatoriskt med åtminstone lite folkbildning* och i det här fallet löste vi det så att alla ombads att hålla något kurspass om valfritt ämne. Jag var i ärlighetens namn inte jättesugen så jag kom på den brillianta idén att erbjuda mig att hålla en föreläsning med titeln “pensionssparande”. Jag hade egentligen räknat med att folk skulle välja att gå på andra föreläsningar med roligare ämnen och att jag skulle få en lugn förmiddag för mig själv, men jag hade underskattat de andra deltagarnas bildningslust. Jag fick därför stå mitt kast och improviserade fram en föreläsning för en handfull förvånansvärt intresserade deltagare.

Några år senare var en av dessa deltagare generalsekreterare på IOGT-NTO och behövde ersätta en avgående styrelseledamot i Stiftelsen Ansvar för Framtiden (SAFF). SAFF är en stiftelse vars huvudmannaorganisationer kommer från nykterhetsrörelsen och frikyrkliga organisationer. SAFF bildades för ett antal år sedan då de organisationer som idag är huvudmän i SAFF sålde ett försäkringsbolag som hette Ansvar. Stiftelsen förvaltar i dagsläget runt 300 miljoner kronor och delar ut överskottet till projekt som främjar nordiskt samarbete och forskning rörande den helnyktra livsstilen. 

Styrelsen för stiftelsen bestod då av ett tiotal personer som brann för hur projektmedlen kunde användas för att främja den helnyktra livsstilen och en person som var engagerad i hur pengarna skulle förvaltas. Problemet för IOGT-NTO:s generalsekreterare våren 2013 var att det var den senare som skulle lämna styrelsen. Av naturliga skäl vimlar IOGT-NTO av kompetenta och engagerade nykterhetskämpar, men finansexperter är det inte riktigt lika lätt att hitta. Tack vare nämnda pensionsföreläsning kom generalsekreteraren att tänka på mig och jag fick förtroendet. 

Söderberg & Partners och strukturerade produkter

När jag kom in i verksamheten visade det sig att stiftelsen anlitade Söderberg & Partners för sin kapitalförvaltning och hade en stor del av sina pengar i något som heter strukturerade produkter. Strukturerade produkter är ett samlingsnamn för krångliga och dyra sätt att spela på börsen. Här är några exempel på strukturerade produkter vi hade:

1. Twin-win Russia. En konstruktion där vi tjänade pengar om den ryska börsen föll lite lagom. Det bästa hade varit en nedgång på 39% som hade gett oss en vinst på 39%. Kruxet var att det fanns en gräns på 40% nedgång så om den ryska börsen istället hade gått ned 41% hade vår vinst på 39% vänts till en förlust på 41%. 
2. Kupongcertifikat ELUX, ERIC & SKA. Gav oss en utdelning på 15% varje år så länge alla tre aktier – Electrolux, Ericsson och Skanska – låg över den kurs de hade när den strukturerade produkten tecknades. Om någon aktie gick dåligt försvann hela avkastningen. 
3. BNP Paribas Lyxkonsumtion. En korg av 8 olika aktier som antas gynnas av lyxkonsumtion, t.ex. Porsche och Ralph Lauren, där vi skulle tjäna 150% på uppgången. 

Låter det här ungefär lika seriöst som om en en ny aktör på spelmarknaden erbjuder spel på antal gula kort i en träningsmatch i fotboll multiplicerat med antalet smörgåsar Zlatan åt till frukost på matchdagen? Jag tycker personligen att det är ungefär lika seriöst, men tyvärr är det inte ovanligt i finansbranschen och summorna det rör sig om är svindlande. När jag tillträdde hade SAFF i storleksordningen 100 miljoner kronor i den här typen av instrument. 

En del av förklaringen var att stiftelsen då inte fick dela ut kapitalvinster från placeringarna utan enbart fick dela ut utdelning. Det innebar förvisso en del begränsningar, men det hade gått att lösa både billigare och mindre riskfyllt. 

Vilken finansexpert ska man lita på?

Den svåraste uppgiften för mig var inte att bestämma vad jag tyckte skulle göras. Det svåra var att övertyga mina styrelsekollegor att det var rätt väg. Den typ av investeringar som jag tyckte var högst olämpliga hade beslutats av styrelsen med min företrädare som ordförande för placeringsgruppen i spetsen. De flesta styrelseledamöter hade varit med ett tag och min företrädare var så vitt jag har förstått sympatisk, omtyckt och inom många områden kompetent person som många av styrelsemedlemmarna kände väl. Själv kom jag in som en okänd och i sammanhanget ung person med meriter som inte var så lätt för dem att värdera. 

Jag försökte att vara någorlunda diplomatisk, men började ändå så smått argumentera för vad jag tycker är en sund förvaltning. I efterhand vet jag att de pratade ihop sig lite kring hur de skulle förhålla sig till den här ungtuppen som kom in och ville lägga om strategi, men de bestämde sig för att ställa sig bakom min linje. Om det var trots eller tack vare att kundansvarige på Söderberg & Partners** försökte övertyga dem om att jag var på väg åt fel håll vet jag inte. Ett år efter att jag kom in i styrelsen valdes ytterligare en person med lång erfarenhet från finansbranschen in i styrelsen och placeringsgruppen. Han delar min syn till 95% och därefter har diskussionerna skett kring finliret medan den grundläggande strategin har legat fast.

Att styrelsen initialt valde att ställa sig bakom den förändring jag ville genomföra var verkligen inte självklart. En stor utmaning för alla som sitter i den här typen av styrelser är att avgöra vilken av alla som kallar sig experter på finans som man ska lita på. Jag tycker förstås att de gjorde rätt som litade på mig, men jag har inga enkla svar. En sak är förstås att vara skeptisk till alla som har intresse av att sälja saker, men det finns också många som kan ganska mycket fakta runt placeringar men som inte har koll på vad forskningen faktiskt säger. På de flesta ställen i branschen pratar man nämligen inte så mycket om det. 

Ska man sälja sina strukturerade produkter?

De flesta strukturerade produkter är konstruerade så att de löper en viss tid och sedan avvecklas automatiskt. Den första frågan jag behövde ställa mig var om vi skulle försöka göra oss av med de strukturerade produkterna innan de förföll. 

Det kanske största problemet med strukturerade produkter är att de är så svåra att prissätta. En vanlig aktiefond köper och säljer man på olika handelsplatser till en kurs som beror på vad aktierna i fonden är värda. En strukturerad produkt finns det normalt sett ingen sådan handel för och priset är betydligt svårare att sätta. 

Det är inte teoretiskt omöjligt att räkna ut vad som är ett rimligt pris, men det kräver att man kan sin finansmatematik, att man är beredd att lägga en hel del tid och att man har tillgång till rätt data. Jag vill hävda att jag uppfyller den första punkten, men jag ville helst inte lägga för mycket tid och hade inte heller datat jag behövde. Alltså kunde jag inte veta vad som var ett rimligt pris. 

Om vi skulle ha sålt hade vi behövt vända oss till Söderberg & Partners som sannolikt hade tagit ut ytterligare en marginal för att köpa tillbaka produkterna. Vi hade förstås kunnat vända oss till flera aktörer och försökt pressa priset, men det hade ändå varit svårt att förstå vad som var det rimliga teoretiska priset och vad som var en extra säljkostnad.

Eftersom det fungerar så här är det just vid köp och sälj som finansbranschen tjänar mest pengar på strukturerade produkter. Hur mycket de tjänar går inte att säga eftersom det inte finns ett officiellt marknadspris att jämföra med, men folk i branschen brukar prata om att man ofta lägger på 5-10% för varje transaktion. Det är mer lösa rykten än fakta, men det är vår bästa gissning.

Jag gillade inte att ha de här konstiga produkterna i vår portfölj, men jag ville inte heller ge bort 5-10% av kapitalet en gång till. Alltså valde vi istället att behålla alla strukturerade produkter till förfall. 

Välja aktieplacering

Det jag ville gå över till var en portfölj som bestod nästan uteslutande av billiga fonder. Det finns dock vissa skillnader när man förvaltar hundratals miljoner kronor istället för hundra tusental. Den kanske viktigaste är att man har möjlighet att förhandla om priset. Om jag som privatperson har 500 tusen kronor får jag glatt betala det pris som fondbolaget/banken erbjuder. Har jag 80 miljoner kronor som jag vill placera i en Sverigefond är många fondbolag däremot beredda att pruta rejält på avgiften. Ytterligare en skillnad är att en del av de allra billigaste fonderna på marknaden har insättningsbegränsningar som gör att de inte var aktuella för oss. 

För att få så billiga fonder som möjligt hittade jag ett oberoende konsultbolag. Vi avslutade samarbetet med Söderberg & Partners och tog hjälp av konsultbolaget för att göra upphandlingar där vi kunde pressa priset rejält. Idag har vi exempelvis en global aktiefond som kostar mindre än de 0,2% som en global indexfond normalt sett kostar, men som är betydligt dyrare om jag skulle köpa den som privatperson. Idag skulle jag nog ha kunnat fråga runt själv och pressa priset utan konsultbolaget, men där var jag inte då och de pengar vi betalade konsultbolaget för att göra jobbet fick vi tillbaka väldigt snabbt.

Skulle jag ha bestämt själv utifrån enbart ett finansiellt perspektiv skulle vi ha placerat hela aktiekapitalet i en global aktiefond. SAFF har dock gjort ett ställningstagande om att man vill ha hälften av pengarna i nordiska marknader av lokalpatriotiska skäl. Så då gör vi förstås det och jag ser det inte heller som ett stort problem.

Välja ränteplaceringar

För privatpersoner rekommenderar vi att kortsiktigt säkra placeringar bör ligga på ett sparkonto med statlig insättningsgaranti. Problemet är att insättningsgarantin bara gäller upp till ca en miljon kronor***. Det kommer man inte långt med om portföljen är på 300 miljoner kronor. 

En variant – som vi numera använder en del – är att välja att placera hos den statliga banken SBAB. Vi räknar nämligen med att staten tar ansvar för pengar som är placerade i en bank som ägs av staten även om banken går dåligt****. 

Det vi också gjorde var att upphandla räntefonder med hjälp av konsultbolaget. Här valde vi också att investera en del av pengarna i räntefonder som innehåller mer riskfyllda företagsobligationer. Det finns vissa argument för att man totalt sett i portföljen kan få samma avkastning till lägre risk om man har den här typen av räntefonder. Effekten är dock väldigt liten och bygger på att avgifterna är låga och vi brukar därför inte rekommendera dem till privatpersoner. I stiftelsens fall hade vi dock möjlighet att pressa ned priset rejält via en upphandling av konsultbolaget och då tyckte vi att det var värt det. Jag är fortfarande rätt kluven till om det här var rätt beslut. Jag är varken övertygad om att det var rätt eller att det var fel. 

Alternativa placeringar?

När jag kom in i stiftelsen hade vi en del pengar placerade i så kallade hedgefonder. Trots att jag själv jobbat på hedgefond och inte helt dömer ut konceptet så rekommenderar jag aldrig någon att investera i en hedgefond. För att veta att en hedgefond faktiskt är bra måste man i princip jobba med att förvalta den och det gör jag ju inte längre. Vi har därför successivt gjort oss av med de hedgefonder vi hade. 

Det vi däremot har gjort är att vi för några år sedan investerade en mindre del av pengarna i ett då nystartat mindre fastighetsbolag. Jag blev introducerad via vår säljare på Söderberg & Partners och var skeptisk från början, men jag blev så imponerad av ledningen att jag lät mig övertalas. 

Den här investeringen visade sig vara ett lyckokast och har mångdubblats i värde på några år så med facit i hand så blev det jättebra. 

En tanke jag har är att om man faktiskt ska ge sig in på något konstigare än breda, billiga fonder så är det bättre att investera i något bolag som är litet på riktigt och där man gör jobbet att faktiskt bedöma bolagets möjligheter snarare än att köpa dyra branschfonder eller själv spekulera i vilka börsbolag som kommer att gå bra. Med i beräkningen fanns också att fastighetsbolag är bolag med stort kapitalbehov och att en stiftelse som inte har något problem att binda pengarna på fem eller tio år kan få betalt för att göra just det.

Detta sagt så är det en väldigt riskfylld sak att göra och min grundrekommendation är att avstå från allt sådant och hålla sig till breda, billiga fonder. 

Fördelning mellan aktier och räntor

Den svåraste frågan tycker jag hela tiden har varit hur man ska fördela pengarna mellan aktier/aktiefonder och räntefonder/sparkonto. Stiftelsen har valt en fördelning där vi ligger med ca 40% av pengarna i räntefonder och 60% av pengarna i aktiefonder. Den här fördelningen har i stort sett legat still sedan jag kom in i arbetet. 

Småspararguidens allmänna råd är att pengar som har minst tio års sparhorisont ska ligga i aktier eller aktiefonder. Tittar man på hur mycket pengar SAFF delar ut ligger vi ungefär där. 

Hade jag kontrollerat SAFF helt själv hade jag valt att skruva upp aktieandelen en hel del. Nu är det dock inte så – vilket nog på det stora hela är väldigt bra – och då behöver jag också ta hänsyn till hur såväl styrelsen som andra i medlemsorganisationerna reagerar om det kommer en större börskrasch. Alla resonemang om en hög aktieandel bygger på att man klarar av att sitta lugnt i båten om det händer. Skulle folk få panik, sparka oss i placeringsgruppen och sälja av aktiefonderna så skulle vi inte vara med när börsen väl gick upp igen och strategin skulle inte fungera. Alltså är det viktigt att hitta en nivå som alla runt omkring kan försvara när det blåser. 

Etiska restriktioner

När man är en stiftelse kopplad till folkrörelsen är det förstås viktigt med en hög svansföring i etiska frågor. Vi hade därför redan när jag kom in skrivningar i vår placeringspolicy kring etiska krav, vilka vi senare också har förfinat. 

I början drev jag på för att jobba med exkluderingskriterier. När jag på sistone har läst på vad forskningen säger och tänkt mer själv har jag dock blivit mer och mer skeptisk till den strategin. Jag är själv övertygad om att det har en mer positiv effekt för världen att istället ge bort de pengar vi årligen lägger på en etisk granskning till något samhällsnyttigt. Och om man delar stiftelsens värderingar är det ju precis vad vi får för pengarna. 

Trots det fortsätter vi att jobba med exkluderingsprincipen. Även om jag själv är övertygad så inser jag det svåra i att förklara för alla i våra folkrörelseorganisationer att det inte är ett problem att ha fonder som placerar pengar i bolag som tillverkar alkohol. Ibland får man vara pragmatisk. 

Kommunikation med styrelsen

Det är väldigt lätt hänt att placeringsgruppen får mycket beröm när börsen går upp och klagomål när börsen går ned. Om man inte är finansexpert ter det sig nämligen väldigt naturligt att mäta placeringsgruppens framgång i hur pengarna utvecklas. Och då har man förstås inte det 20-30-åriga perspektiv som skulle behövas utan kan lätt fastna i att titta på senaste årets utveckling. 

Det jag ständigt gör i varje kontakt med styrelsen är att försöka pränta in att vi kommer att tjäna pengar när börsen går upp, förlora pengar när börsen går ned och att på lång sikt kommer börsen att gå mer upp än ned. När värdet har ökat är jag extra noga med att säga att det inte har någonting med placeringsgruppens skicklighet att göra, att det också kommer att komma tider av nedgång och att vi då måste klara av att sitta lugnt i båten. 

Vi fick ett bra test på den här kommunikationen när börskurserna störtdök i mars. Nu vände de ju upp igen relativt snabbt, men den initiala reaktionen från folk runt omkring mig var ändå att det fanns förståelse och förtroende för placeringsgruppens strategi. Det är jag väldigt tacksam för. 

* Det är oklart för mig om det i det här fallet enbart var arrangörernas stora engagemang för folkbildning som var anledningen eller om vi också fick något bidrag som krävde visst inslag av folkbildning.

** Värt att påpeka här är att jag tyckte att säljaren på Söderberg & Partners på många sätt är en sympatisk person som jag sällan hade svårt att samarbeta med. Jag var förstås mycket skeptisk till det mesta han rekommenderade mig att köpa, men han var alltid ödmjuk och trevlig. Ibland kan jag undra om han förstod hur dåliga affärer det var för oss att följa många av hans råd eller om han själv trodde på dem. 

*** Just nu 950 000 kr, men det höjs till 1 050 000 från januari 2021.

**** Man kan tycka att det är en orättvis konkurrensfördel för SBAB, men det ändrar inte på faktumet. 

---

Den här verksamheten finns tack vare DITT frivilliga ekonomiska bidrag.

Vi står på din sida i finansdjungeln. Vi drar ner byxorna på finansaktörer som gynnar sig själva på kundernas bekostnad. Dessutom ger våra artiklar och guider dig och andra begripliga, enkla och vetenskapligt förankrade råd om ekonomi, sparande och pensioner.

Du kan vara med och bidra via Swish på 123 648 44 48 eller stötta månadsvis via Patreon.