Svenska konsumenter förlorar varje år tiotals miljarder kronor på finansiella produkter som är dyra, svårgenomskådliga eller i praktiken ger begränsat värde. På Småspararguidens skitlista för 2025 finns storbankernas räntefria sparkonton, storbankernas kassako-fonder, försäkringsmäklarnas fonder, produktförsäkringar och strukturerade produkter.
1. Storbankernas sparkonton
Enligt SCB uppgick hushållens sparande på konton utan bindningstid vid den senaste mätningen till 2 150 miljarder kronor. Finansinspektionens statistik visar att storbankerna har omkring 61 procent av denna inlåning, och ger ingen ränta tillbaka till kunderna.
Högsta räntan hos nischbankerna ligger på 2,75 procent och statliga SBAB erbjuder 1,25 procent. För enkelhets skull antar vi att det går att få medelvärdet, omkring 2 procent högre ränta utanför storbankerna.
Om konsumenter flyttade sin buffert och pengar som skvalpar på lönekontot till banker med högre ränta skulle de sammantaget tjäna 26 miljarder kronor per år.
2. Storbankernas kassako-fonder
Storbankernas “rådgivare” har för vana att rekommendera den egna bankens fonder. Vi kallar dem kassako-fonder. Varje bank har sin produktserie med fonder i olika risknivå som har två saker gemensamt:
- de är dyra och
- de underpresterar kraftigt mot det jämförelseindex de säger att de ska slå.
Totalt låg det 433 miljarder kronor i fonderna enligt senaste årsredovisningarna och det årliga avgiftsuttaget landade på 4,8 miljarder. Kunderna hade kunnat investera i indexfonder med total avgift på 0,8 miljarder och ändå fått samma prestation. Alltså förlorar kunderna 4 miljarder kronor om året bara på storbankernas fonder.
3. Försäkringsmäklargiganternas egna fonder
Max Matthiessen och Söderberg & Partners är de två dominerande pensionsrådgivarna i Sverige och har varit ständiga medlemmar på Småspararguidens årliga skitlista. Utmärkande för dem är deras storlek och att de aktivt arbetat fram en modell med en stor grupp “rådgivare” som systematiskt rekommenderat bolagets egna fonder. På det sättet skiljer de sig inte från hur alla storbanker agerar, men skillnaden är att modellen ofta sanktionerats av arbetsgivare som anlitat pensionsrådgivarna för att hjälpa sina anställda. Det har ofta varit gratis för arbetsgivaren, men den anställde har istället fått betala dyrt för de undermåliga fonder som lyfts fram.
Enligt senaste årsredovisningen förvaltade Max Matthiessen 61 miljarder kronor och tog ut omkring 1 miljard kronor i avgifter utifrån en genomsnittlig fondavgift på 1,9 procent.
Enligt senaste årsredovisningen förvaltade Söderberg & Partners fonder 65 miljarder kronor och drog 934 miljoner kronor i avgifter utifrån en genomsnittlig fondavgift på 1,6 procent.
Finansinspektionens skriver i sin rapport från november 2025 att de kommer “granska marknaden för individuell tjänstepension för att bättre förstå dess funktionssätt och vad som styr vilka fonder de försäkrade erhåller, omfattande incitamentsstrukturer, ersättningssystem och rådgivning. Beroende på utfall kan FI inleda tillsynsärenden mot enskilda företag.”
Kunderna förlorar uppskattningsvis 1,6 miljarder kronor per år på omotiverat höga avgifter i försäkringsmäklargiganternas egna fonder. Vi får se hur länge Finansinspektionen låter det fortgå.
4. Butikernas produktförsäkringar
När du lägger en handdammsugare, mobil eller annan elektronik i varukorgen hos en större återförsäljare är det vanligt att du samtidigt erbjuds en försäkring som tillval. Den här typen av försäkringar brukar kallas produktförsäkringar.
Problemet är att de ofta är mycket dyra i förhållande till vad de faktiskt betalar tillbaka. När Finansinspektionen senast gjorde en genomgång visade den att endast omkring en tredjedel av premierna för produktförsäkringar gick tillbaka till konsumenterna i form av skadeersättning. För mer traditionella försäkringar ligger motsvarande andel ofta runt 70–80 procent.
Samtidigt strider produktförsäkringar ofta mot grundprincipen för försäkring: att skydda dig mot ekonomiska risker du inte själv har råd att bära. Elektronikprodukter är i regel relativt billiga att ersätta jämfört med exempelvis bostad eller inkomstbortfall, vilket gör försäkringsbehovet begränsat.
Myndigheten har också varnat för att dubbelförsäkring är vanligt. Många hushåll har redan skydd via hemförsäkringens allriskmoment. I de fallen kan en separat produktförsäkring vara helt onödig då ersättning ändå bara kan betalas ut från en försäkring.
När dessa frågor analyserades av Finansinspektionen uppskattades svenska konsumenter betala 1,3 miljarder kronor per år för produktförsäkringar, samtidigt som en stor del av pengarna aldrig kom tillbaka i form av skadeersättning. Därtill köptes tilläggsförsäkringar till hem-, villa- och bilförsäkringar för 1,7 miljarder kronor, som i snitt betalar tillbaka bättre, men som sannolikt ofta är onödiga.
Det finns i dag inga nya offentliga sammanställningar som exakt uppdaterar siffrorna från Finansinspektionens analys.
Slutsatsen är därför densamma som tidigare: produktförsäkringar och många tilläggsförsäkringar är ofta dyra, ibland onödiga och i vissa fall helt överflödiga. Konsumenter gör klokt i att först kontrollera vilket skydd de redan har – och fråga sig om försäkringen verkligen gäller något de inte har råd att förlora. Uppskattningsvis förlorar konsumenter 1,6 miljarder kronor på försäkringar som de inte borde ha tecknat.
5. Strukturerade produkter
Kombinationen av höga avgifter och svårigheten för konsumenter att förstå hur produkterna är några av orsakerna till att Finansinspektionen vid upprepade tillfällen kritiserat sparformen. Vi har också sett flera bolag som specialiserat sig på framtagande och försäljning av produkterna få bannor, som till exempel Exceed och Nord Fondkommission som blev av med tillståndet, SIP Nordic som fick en bot, Svensk Värdepappersservice som sålt stora volymer och i värsta fall med nästan halva sparkapitalet i avgifter (dock utan sanktion) samt Garantum som nyligen fick en bot.
Sparformen hade sina glansdagar omkring år 2008, men har sedan dess minskat utgivningen med 80%. Senaste siffrorna från SCB visar att nyförsäljningen ligger kvar på en stabil nivå med utestående volym på 22 miljarder kronor.
Finansinspektionen uppskattar den årliga avgiften hos den vanligaste produkttypen autocalls till 3,2 procent samtidigt som man konstaterar att i 88 procent av fallen hade avkastningen för kunden varit bättre om man bara investerat i den underliggande portföljen av enkla aktier, fonder eller obligationer. Under våra 10 år i branschen har vi hittills inte stött på en enda konsument som på allvar förstått vad den investerat i och varit nöjd med utfallet.
En försiktig uppskattning är att svenska konsumenter förlorar 700 miljoner kronor om året på strukturerade produkter jämfört med vanligt sunt sparande.
Lämna ett svar