En halv miljard kronor är borta. Investerarna står utan svar. Ändå sätter EBM:s överåklagare nu punkt för investerarnas försök att få myndigheten att agera i fallet J&O Forest Fund. Ett beslut i våras innebär att åklagarens tidigare ställningstagande – att inte inleda förundersökning – ligger fast.
I Småspararguidens granskning framgår att investerare satsade omkring 630 miljoner kronor i J&O Forest Fund. Av den summan har endast en bråkdel återbetalats, och det innebär att en halv miljard kronor fortfarande saknas.
Granskningen visar också att pengar har skickats till bolag i Dubai, och att investeringar som skulle göras i skogsplantager i Brasilien tycks sakna tydlig dokumentation. Detta har skett samtidigt som betydande förvaltningsavgifter har betalats ut till grundarna.
En investerare har polisanmält saken och den har hamnat på Ekobrottsmyndighetens bord. Men myndigheten menar att det saknas tillräckliga skäl för att ens starta en förundersökning.
Ekobrottsmyndighetens understryker i sitt beslut att även om ageranden kan ha brutit mot Finansinspektionens regelverk eller avtalen med kunderna, är det inte tillräckligt. För att starta en förundersökning krävs misstanke om ett konkret brott – vilket Ekobrottsmyndigheten alltså inte tycker att det finns.
Investeraren har begärt överprövning av beslutet, men överåklagaren beslutade att åklagarens tidigare ställningstagande, att inte inleda förundersökning, ligger fast.
“Det krävs nästan ingenting”
I vår intervju med tidigare chefsåklagaren Stefan Lundberg kommer en annan bild fram. Han menar att för att inleda en förundersökning krävs i praktiken mycket lite. Det räcker med en låg grad av misstanke.
Mot den bakgrunden framstår EBM:s beslut som märkligt.
När hundratals miljoner kronor är borta, när pengaflöden går genom ljusskygga länder, när företrädarna har tidigare ekobrottsdomar på sig och när investerare saknar insyn i vad som faktiskt hänt – då borde det finnas mer än tillräckligt för att åtminstone börja utreda.
Avskrivning som arbetsregulator
Lundberg pekar också på en möjlig alternativ förklaring: resursbrist och svårigheter att utreda internationella upplägg. Att hämta bevisning från länder som Dubai eller Brasilien är både tidskrävande och osäkert.
Att prioritera bort brott som är svåra att utreda kan låta som ett rimligt sätt att hushålla med skattebetalarnas pengar, men vad händer om man alltid resonerar så?
Det blir inte bara ett problem för de drabbade investerarna. Det undergräver också förtroendet för marknaden.
För vad säger det till nästa lycksökande entreprenör som har svårt att skilja på brottsplan och affärsplan? Att så länge strukturen är tillräckligt komplicerad och pengarna rör sig över gränser är risken för granskning begränsad.
Samtidigt visar statistiken att nära hälften av EBM:s ärenden inte lett till förundersökning. Det behöver inte alltid vara fel – många anmälningar rör inte brott. Men i fall som detta, där så stora värden försvunnit, blir konsekvensen svår att acceptera.
Lundberg beskriver avskrivningen av ärenden som en möjlig “arbetsregulator” för att hantera att antalet ärenden som kommer in ökar stadigt. Om det också innebär att andelen avskrivna ärenden ökar finns det stöd för det påståendet i siffrorna. Andelen avskrivningar, när förundersökning inte inleds, har de senaste tre åren krupit uppåt:
| 2023 | 2024 | 2025 | |
| Antal beslutade ärenden | 37 240 | 47 138 | 51 204 |
| Antal avskrivna | 16 230 | 21 829 | 24 763 |
| Andel avskrivna | 43,6% | 46,3% | 48,4% |
Med avskrivna ärenden avses där förundersökning inte inleds. Källa: Ekobrottsmyndighetens årsredovisning 2025.
Fritt fram för fifflare att kopiera upplägget?
Det går att förstå att alla ärenden inte kan utredas. Resurserna är begränsade. Bevisning kan vara svår att få fram.
Men att inte ens försöka, i ett fall där nära en halv miljard kronor gått upp i rök, gör att det i praktiken blir fritt fram för fifflare att replikera upplägget.
Lämna ett svar