Fördummad debatt om indexering av statliga inkomstskatten

Blogg


Gillar du vårt arbete? Stötta oss på Patreon!


Den här krönikan är en sampublicering med tidningen Affärsvärlden.

För två veckor sedan meddelade regeringen att de ville pausa uppräkningen av brytpunkten för statlig skatt. Vänstertyckare blev skadeglada, högertyckare blev arga och media valde igen att fokusera på det politiska spelet istället för att utbilda allmänheten. Jag roade mig med att läsa promemorian från finansdepartementet, lärde mig något nytt och förstod att debatten egentligen borde ha handlat om något annat.

“Ett svek”, tyckte SvD:s ledarskribent. “Ett svaghetstecken”, säger en moderatprofil. “Dålig politik”, säger MUF. “Ett förslag som lika gärna hade kunnat läggas fram av en socialdemokratisk finansminister”, sa Timbros VD. Dessa reaktioner från högerhåll handlar inte om införandet av en ny drakonisk skatt utan om en teknikalitet i hur gränsen dras för vilka medborgare som skall betala statlig skatt. Vanligt folk betalar lite förenklat 30 procent kommunalskatt på sin inkomst. Har man hög inkomst över brytpunkten 51 158 kronor per månad betalar man ytterligare 20 procent av den överskjutande delen i statlig skatt. En lön på 61 158 kronor innebär alltså en statlig skatt på 2 000 kronor per månad utöver kommunalskatten. Höginkomsttagare får därmed en marginalskatt runt 50 procent.

Eftersom priser och löner i normala fall stiger varje år är det också logiskt att brytpunkten för den statliga skatten följer med. I inkomstskattelagen står det att höjningen skall göras med konsumentprisindex plus två procent för att lönerna typiskt sett har ökat så mycket. Syftet med uppräkningen går att spåra till en flera decennier gammal proposition där tanken var att andelen personer som ligger över gränsen för statlig skatt ska vara ungefär densamma från år till år. Ganska trubbigt, men ett försök att principen skall hålla över tid så att lagen inte behöver skrivas om varje år.  De senaste decennierna ser modellen ut att ha fungerat bra med en andel höginkomsttagare som har pendlat mellan 13-18 procent.

Tillbaka till nutid. Förra året höjdes brytpunkten enligt den trubbiga formeln med 10,6 procent samtidigt som lönerna ökade med 3,2 procent. Brytpunkten höjdes alltså kraftigt samtidigt som lönerna inte alls hängde med. Effekten? Andelen höginkomsttagare sjönk till 11 procent.

I år är det dags igen. Vi har återigen en kraftig inflation på samma nivå som året innan. Om vi hade fortsatt på samma spår med den trubbiga uppräkningen av brytpunkten hade vi haft rekordlåga 9 procent höginkomsttagare.

När regeringen nu vill pausa uppräkningen av brytpunkten kommer det att leda till att andelen höginkomsttagare återgår till 13 procent. En nivå som historiskt sett alltså är låg.

Debatten i media har istället handlat om något annat: Frångår högerblocket en praxis? Är det hyckleri att kritisera vänsterblocket för att vilja pausa uppräkningen ena året och sedan göra det själv året därpå? Kommer Socialdemokraterna utnyttja detta i framtiden för att pausa indexeringen och indirekt höja skatten? 

Diskussionen jag saknat är vad syftet med uppräkningen är och vad man kan göra åt att det inte fungerat som tänkt de sista åren. Här har jag ett förslag: Sedan lagen om uppräkning kom till har begreppet inkomstbasbelopp införts som speglar just löneökningarna. Om vi knyter uppräkningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt till det så slipper vi kanske liknande debatter i framtiden? En trevlig present till den som vill förenkla regelbördan är också att sätta nivån till exakt 8,07 inkomstbasbelopp (49 967 kronor i månadslön i år) som är brytpunkten när man inte får mer tillskott till sin allmänna pension. Det blir logiskt, enkelt och framtidssäkert. Vilka partier en sådan förändring skulle gynna i det politiska spelet överlåter jag åt andra krönikörer att analysera.


Den här verksamheten finns tack vare DITT frivilliga ekonomiska bidrag.

Vi står på din sida i finansdjungeln. Vi drar ner byxorna på finansaktörer som gynnar sig själva på kundernas bekostnad. Dessutom ger våra artiklar och guider dig och andra begripliga, enkla och vetenskapligt förankrade råd om ekonomi, sparande och pensioner.

Du kan vara med och bidra via Swish på 123 648 44 48 eller stötta månadsvis via Patreon.

Om författaren

Patrick Siegbahn

Patrick Siegbahn är ansvarig utgivare och grävande skribent för Småspararguiden.se, expert i SR Plånboken i P1, tidigare riskexpert på Finansinspektionen och risk- och hedgefondanalytiker. Patrick jobbar också som oberoende rådgivare i egen verksamhet. Läs mer om honom här.