Vi replikerar Aktiespararna i SvD debatt

Blogg


Behöver du ytterligare hjälp? Prova Småspararguidens oberoende rådgivning!


I förra veckan publicerade SvD ett debattinlägg från Aktiespararna vilka argumenterar emot den kommande förändringen av premiepensionen som innebär att det istället för ett öppet fondtorg skall vara några få upphandlade fonder. Vi tycker dock att det är bra att utbudet krymps ihop och att några proffs upphandlar ett billigt och bra utbud av fonder.

Vi replikerade därför i inlägget “Sparare gynnas av att staten begränsar friheten”. För de som fastnar i SvD:s betalvägg finns vår replik nedan följd av Aktiespararnas ursprungliga text.

Småspararguidens replik – ”Sparare gynnas av att staten begränsar friheten”

Aktiespararnas VD Joacim Olsson skrev på SvD debatt 12 juni 2019 “Rör inte min premiepension” och tyckte att det var dags att politikerna i pensionsgruppen “besinnar sig” och inte stödjer “de krafter som ogillar människors fria val”. Frågan handlar om kommande förändringar av det skandalomsusade premiepensionssystemet där flertalet aktörer med bedrägliga metoder och oskäliga avgifter urholkat pensionssparandet för hundratusentals svenskar.

Vi är överens med Olsson om att systemet i grunden har varit nyttigt för spararna då möjligheten att placera pensionspengarna i aktiefonder på lång sikt ger högre avkastning. Det är förmodligen också så att systemet kan ha bidragit till ökad medvetenhet om sparande för svenskar i allmänhet. Dessa punkter är dock inte relevanta i sakfrågan eftersom debatten inte handlar om att lägga ned systemet utan att ersätta det fria anslutningsförfarandet med ett upphandlat utbud av fonder. Vi är alltså på väg mot att ersätta det som kan liknas med en fest med “öppet hus” mot en gästlista för de få och allra bästa aktörerna. Vi är dessutom inte alls av uppfattningen att ett stort utbud av fonder att välja mellan är till gagn för folk i allmänhet, utan snarare ett problem. Det här är en klassisk politisk konflikt som står mellan medborgarnas fria val och statens ansvar för att så många som möjligt skall få en dräglig pension. Vi är båda två starka påhejare av fria val i nästan alla sammanhang, men för att det skall fungera i sparandevärlden förutsätter det något av följande:

  • att konsumenterna har en god finansiell kunskapsnivå och en förmåga att utvärdera de olika alternativ som branschen erbjuder gällande t.ex. risker och kostnader, eller
  • att det finns en frodande marknad för oberoende finansiella rådgivare som utan intressekonflikter på ett enkelt och billigt sätt vägleder konsumenterna till ett bra och billigt sparande.

Aktiespararna känner väl till att Finansinspektionen år efter år beklagar sig över den låga kunskapsnivån hos svenska konsumenter och riktar insatser för att försöka råda bot på det, med begränsad framgång vad vi kan notera. Erfarenheten från Småspararguidens verksamhet när vi träffat hundratals vanliga småsparare är dessutom att en stor del av de “aktiva fria val” som görs i själva verket är initierade av någon personlig bankman eller annan säljare. Aktiespararna är också väl medvetna om att samma myndighet år efter år lyfter fram oseriösa rådgivare som ett av de största problemen för konsumenter i finansmarknaden. Vi har alltså ett läge där många konsumenter skulle gynnas av att staten begränsar friheten för att ge trygghet.

Konceptet att låta staten upphandla de bästa fonderna är heller inget nytt. Det är just så de stora kollektivavtalade tjänstepensionsavtalen hanterar samma utmaning. Med rekordlåga avgifter och en mycket trumpen finansbransch som följd.

Ovanpå detta utgör premiepensionen en del av det allmänna skyddsnätet där huvudsyftet är att så många personer som möjligt skall få en så dräglig pension som möjligt, inte att utgöra en lekstuga för fondbranschen. Om fondaktörerna inte klarar konkurrensen för att komma med på gästlistan är det helt fritt att verka på den fria privata marknaden. Några faktiskt lyckade premiepensionsspekulanter får dock tyvärr bita i det sura äpplet att spekulationerna framledes får göras med andra pengar än premiepensionens – for the greater good. Systemet ska vara så bra som möjligt för den breda massan av ointresserade framtida pensionärer, för att så få som möjligt ska behöva skattefinansierat stöd på ålderns höst.

Aktiespararnas debattinlägg – “Rör inte min premiepension”

Skandalerna inom premiepensionssystemet har på många sätt fått våra folkvalda politiker att agera ovanligt kraftfullt. Åtgärderna har dessvärre ofta varit felriktade eller till och med kontraproduktiva, skriver Joacim Olsson, vd på Aktiespararna.

Premiepensionssystemet infördes i början av 90-talet som en del av den stora pensionsreformen. I ett självfinansierande pensionssystem skulle en liten del kunna generera bättre avkastning än inkomstpensionen genom att pensionsspararna skulle kunna välja hur 2,5 procent av pensionskapitalet skulle placeras. Ett torg med placeringsalternativ skapades – PPM – där ett stort utbud av svenska och internationella fonder för aktier, råvaror och räntor gjorde det möjligt för oss alla att välja placeringsinriktning. För de som inte hade intresse eller ansåg sig ha tillräckligt kunnande erbjöds även ett statligt alternativ – förvaltat av AP7.

En korrekt utvärdering om huruvida detta har varit ett lyckat system bör naturligtvis omfatta såväl de historiska erfarenheter som de senaste årens skandaler med Allra och Falcon Funds, där enskilda pensionssparare tyvärr har fått se sina besparingar minska i värde.

Bilden blir då ganska entydig. Avkastningen inom PPM har i snitt varit sju procent per år – att jämföra med inkomstpensionens tre procent. Drygt 99 procent av PPM-spararna har haft en positiv avkastning och hälften av spararna har gjort aktiva val där deras preferenser om placeringsinriktning och risktagande har kunnat tillgodoses. Samtidigt har systemet sannolikt bidragit till ökad medvetenhet om vikten av att spara och att vi i Sverige har ett relativt sett spritt sparande i fonder och aktier även bland genomsnittliga löntagare.

Men bristande kontrollsystem från myndigheternas sida gjorde skandalerna med Allra och Falcon Funds möjliga. De senaste åren har därför en rad åtgärder vidtagits. Kanske lyfter många på ögonbrynen när reglerna först nu ändras så att myndigheter får möjlighet och förväntas samverka för att hindra nya skandaler. Telefonmarknadsföring har förbjudits och strängare krav på annan marknadsföring har införts. Fonderna ska tydligare redovisa kostnader, avgifter och utfall. Dessutom har en uppsjö av nya formella krav införts – krav som innebär att utbudet av fonder minskat dramatiskt och att även för spararna riktigt framgångsrika fonder kastats ut från systemet.

Som följd av exempelvis formella krav på hur mycket så kallat externt kapital fonderna ska förvalta och hur länge de ska ha funnits på marknaden valde ungefär en tredjedel av tidigare PPM-fonder att inte ens ansöka om en fortsättning. Ytterligare ett stort antal fonder kommer att försvinna i den utsorteringsprocess som Premiepensionsmyndigheten just nu leder. Ofta är det prisvärda och bra fonder som slängs ut i processen – till de stora bankernas och deras indexnära fondförvaltares glädje.

Detta är i sig en anmärkningsvärd utveckling som borde leda till eftertanke. Det kan inte vara rimligt att i grunden ompröva ett över tid väl fungerande system med utrymme för individuella preferenser och valfrihet bara för att enskilda aktörer utnyttjat myndigheternas brister. Det är lika orimligt som att förbjuda alla friskolor för att en friskola går i konkurs eller stoppa valfrihet inom vården för att en dagstidning rapporterar vilseledande om vägda blöjor.

Valfriheten och vad systemet över tid förmår leverera måste vara viktigare än kortsiktiga ideologiska vinster för de krafter som ogillar människors fria val.

Men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Knappt har bläcket från de senaste regleringarna hunnit torka förrän regeringen förbereder nästa steg. I en statlig utredning övervägs nu åtgärder som ska innebära att hela PPM-systemets grund rivs upp. I stället för att fonder som lever upp till hårt ställda kriterier ska få erbjuda sitt alternativ till pensionsspararna ska nu staten fatta beslut om att några få fonder ska få finnas med. Många ser en stor risk i att detta kommer att innebära att premiepensionssystemet går från att ha haft över 800 fonder för ett år sedan till att endast ha det statliga alternativet och ett antal fonder som någon tjänsteman i staten bedömt vara bra och nyttiga för oss sparare. Det är en stor risk att det blir de större bankerna som är kvar medan alla mindre utmanare försvinner.

På torsdagen sammanträder den grupp av politiker – Pensionsgruppen – som ansvarar för utvecklingen. Det är dags att de besinnar sig. Låt de senaste årens skärpta regelverks effekter på fondutbudet och pensionsspararnas avkastning i alla fall vara möjligt att utvärdera innan den fortsatta processen med att helt skrota systemet tillåts fortsätta.

Joacim Olsson
vd på Aktiespararna

Oberoende rådgiving med Småspararguiden

Om författaren

Patrick Siegbahn

Patrick Siegbahn är teknisk fysiker, placeringsrådgivare, grävande finansgranskare och grundare till Småspararguiden. Läs mer om honom här.