Flytträttsfrågan – vi kritiserar Bolunds förslag i radio

Blogg

Regeringen har lagt fram en proposition som syftar till att begränsa avgifterna för att flytta pensionsförsäkringar. “Ett för litet steg i rätt riktning”, tyckte vi när vi lyfte kritiken i Sveriges Radio Plånboken. Spararna förtjänar starkare skydd. I det här inlägget utvecklar vi resonemanget.

Roten till problemet är de höga avgifterna

Sparande som görs inom tjänstepensionsförsäkringar, privata pensionsförsäkringar eller kapitalförsäkringar belastas ofta med löpande avgifter till försäkringsbolaget, så kallade skalavgifter. En vanlig nivå för tjänstepension utanför kollektivavtal är 0,65% av kapitalet per år samt ofta en fast summa på 0-360 kr/år. Det kan låta harmlöst men innebär för en typkund att man samlat ihop upp till en miljon kronor mindre inför pensionering. Nätbankerna Avanza och Nordnet har inga skalavgifter utan lever på hoppet att kunderna skall välja lite dyrare fonder. Som sparare gäller det att se till kostnaden både för skalet och för fonderna när man väljer försäkringsbolag för sitt pensionssparande. Just nu är vårt allmänna råd Avanza Global (med total avgift 0,10%) för långsiktigt sparande vilket förutsätter att man kan flytta till Avanza. 

…för att det är säljarna som styr marknaden

Vi på Småspararguiden har ondgjort oss över att “din personliga bankman är en säljare” ända sedan vi startade. Det här gäller inte bara bankernas säljare utan i än större utsträckning försäkringsförmedlare, dvs försäkringssäljare. Modellen är att sälja in pensionsförsäkringar eller kapitalförsäkringar och få provision för besväret. Förr var det vanligt med så kallade up-front-ersättningar där säljaren kunde få stora omedelbara arvoden för att låsa in kunderna hos ett försäkringsbolag. Försäkringsbolagen fick ihop affären eftersom de räknade med att kunna plocka ut höga avgifter från kunderna, år efter år, för resten av deras liv. Nyligen förbjöds de höga up-front-ersättningarna, men problemet med löpande provisioner och skadeverkningarna av de gamla up-front-ersättningarna kvarstår. Försäkringsbolagen behöver ta ut höga skalavgifter i många år för att kompensera för de höga ersättningarna till försäkringsförmedlarna.

Flyttförbud och flyttavgifter låser in kunderna

Många pensionsförsäkringar saknar någon som helst möjlighet att flyttas eller få ändrade villkor. År 2007 infördes dock en ny lag som förbjuder pensionsbolagen att låsa in sina kunder för nytecknade försäkringar. Istället införde bolagen höga avgifter för att flytta sina pengar. Nätbankerna tar inte ut dessa avgifter medan de gamla drakarna ofta tar ut upp till 1000 kronor + 1-5% av kapitalet. Att betala 5% av en miljon kronor betyder en avgift på 50 000 kr. För många sparare innebär det i praktiken samma sak som en inlåsning. Å andra sidan kan alternativet att stanna kvar vara ännu sämre om skalavgifterna är höga. Syftet med de höga avgifterna uppges vara att bolagen betalat så höga provisioner till säljarna att de “inte hunnit ta igen det” med avgifter från kunderna.

Nya lagförslaget är för mesigt

Frågan om förändrad flytträtt är politisk och har diskuterats bland pensionsnördar länge. Argumentet för friare flytträtt är enkel. Med friare rörlighet tillåts spararna rösta med fötterna, vilket ökar konkurrensen. Avgifterna kan pressas och de inarbetade uppläggen med provisioner stryps när bolagen inte längre kan utgå från att kunderna kommer stanna kvar. Argumenten emot handlar om principen att ingångna avtal skall hållas, att vissa passiva sparare drabbas när aktiva sparare lämnar och att försäkringsbolagen helt enkelt är oroliga för att de fina intäkter de räknar med kan gå om intet om konsumenterna får upp ögonen för hur lätt det är att sänka sina avgifter.

Efter många år av förslag och remisser har regeringen, med Per Bolund som ansvarig minister, under 2019 lagt fram en proposition som inför ett tak på flyttavgifterna så att bolagens höga procentuella flyttavgifter försvinner först när sparandet är 10 år gammalt.

Syftet med det är att bolagen skall hinna plocka av tillräckligt mycket avgifter från sina sparare för att bekosta säljarnas provisioner som drivit in kunderna, så kallade anskaffningskostnader. Vi på Småspararguiden tycker inte det minsta synd om finansbranschen och sällar oss till gruppen som förespråkar två enkla saker:

  1. Fri flytträtt, även för sparande före 2007.
  2. Ett tak för flyttavgifter som bara skall täcka administrationen, inte anskaffningskostnader. Förslagsvis i nivå med kollektivavtalen på c:a 500-700 kronor.

I andra branscher anser Allmänna reklamationsnämnden det som oskäliga avtalsvillkor att till exempel binda upp en konsument på ett träningskort eller telefonabonnemang på mer än två år. För pensionssparande kan man vara bunden på livstid! Att det fortgår är för oss ett mysterium.

Vi intervjuas om frågan i Sveriges Radio Plånboken

I förra veckan medverkade vi i Sveriges Radios program Plånboken där huvudnyheten handlade om regeringens proposition om flyttfrågan. I inslaget intervjuas programmeraren Joakim som sparat ihop 2 miljoner kronor i pensionssparande genom tjänstepension och löneväxling hos SPP. När han insåg att de löpande avgifterna var höga 14 000 kronor per år undersökte han möjligheten att byta bolag. På grund av den höga flyttavgiften på 2,5% av kapitalet, dvs 50 000 kronor ställdes han inför ett svårt beslut. Stanna och betala avgift resten av livet eller byta och betala mycket mer en gång. Pest eller kolera? Han valde att flytta halva kapitalet och betalade 25 000 kronor.

Programledaren Pia Fridén frågade ut Per Bolund live i studion om lagförslaget. Ministern var märkbart pressad över de skarpa frågorna och försvarade i många fall bolagens möjlighet att ta ut avgifter:

Varför är det spararen som skall betala provisionen?
Det är så marknaden fungerar. Om inte spararen betalar de kostnader som har uppstått för den spararen så slås de ut på övriga passiva sparare. Och vi vet att det är äldre och till övervägande del kvinnor.

Men det gäller ju inte för fondförsäkringar?
Vi vill ha en reglering, annars blir det svåröverskådligt.

En sak Bolund verkar ha hängt upp sig på är att om inte kunderna kompenserar bolagen för provisionerna till säljarna så måste kostnaderna föras över till de som är kvar i försäkringarna. För det första stämmer inte det påståendet alls för sparande i fondförsäkringar. Naturligtvis finns ingen naturlag som säger att bolagen behöver agera så. För sparformer som är kundägda, dvs traditionella försäkringar i ömsesidiga livbolag, finns det dock en poäng. I en rapport från 2006 avfärdade Finansinspektionen dock argumentet:

FI anser att det är möjligt att utforma flytträtten på ett sådant sätt att de kunder som inte önskar att flytta sitt försäkringssparande inte drabbas negativt av införandet. Detta uppnås dels genom att villkoren för flytträtten är utformade på ett sådant sätt att ingen förmögenhetsöverföring bör ske från de kvarvarande kunderna till de flyttande, dels genom att införandet av flytträtten förhoppningsvis leder till en ökad konkurrens och därmed bättre drivna bolag. 

Finansinspektionen, 2006

För det andra så skulle man med samma argument hindra folk från att byta gym för att gymkedjan annars kommer vilja ta ut sina vinster på de medlemmar som är kvar. Vi skulle aldrig acceptera det argumentet någon annanstans och bör inte göra det bland pensionsförsäkringar heller. 

Vi är varken politiker eller jurister men undrar om det verkligen är värt att offra konsumentskydd för att få behålla en “svåröverskådlig reglering”. När resonerade man så annars?

Intervjun med Bolund fortsätter:

Sparare som tecknat pensionsförsäkring före 2007, de har ju inte rätt att flytta alls. Finns det någon annan bransch där konsumenten knyts till ett bolag resten av livet?
Det är ju för att, eh, före 2007 hade man ju, eh, ett avtal som man hade gått in i… och det var ju med de villkoren som gällde då… Vi ser det här som ett steg på vägen, det är ingen slutstation för hur marknaden skall regleras. Vi går gärna vidare och ger ännu större möjlighet att flytta. Även för äldre sparande. 

Bolund svarade inte på frågan så vi kikade vidare i samma rapport från Finansinspektionen där myndigheten kommer till slutsatsen att det är av stort värde att med retroaktiv lagstiftning luckra upp flytträtten:

Samtidigt är det värt att peka på det unika i avtal om sparande i pensionsförsäkringar, i förhållande till andra avtal som upprättas mellan konsumenter och företag. Det är svårt att hitta några andra avtalsformer där en konsument kan bli uppbunden under så lång tid mot ett företag. Behovet av avtalsfrihet bör ses i det perspektivet – är det verkligen rimligt att skriva så långa avtal utan en reell uppsägningsrätt med en konsument? Det är vidare viktigt att komma ihåg att köpare av pensionsförsäkringar före år 2000 inte hade möjlighet att kräva att möjligheten att flytta pensionsförsäkringen skrevs in i avtalet, eftersom skatterätten förhindrade sådan flytt. Innan dess har det alltså inte varit frågan om ett aktivt – eller ens passivt – val från kundens sida att inte ha flytträtt. Förhållandena ovan, i kombination med de problem som beskrevs i avsnittet behov av flytträtt, leder FI till slutsatsen att det är av stort värde att införa en lagstiftning med retroaktiv verkan.

Finansinspektionen, 2006

I våra öron låter det som att Bolund sopar frågan under mattan. Förslaget har redan dragits i långbänk. Sannolikheten att politikerna kommer återkomma till frågan tror vi vara låg.

Vad tycker politikerna?

Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt samarbetspartierna Liberalerna och Centerpartiet antar vi kommer att stödja det lagda förslaget.

Än så länge är det bara Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som har lämnat synpunkter genom följdmotioner på propositionen. 

  • Kristdemokraterna vill sänka tiden från 10 till 5 år. Också luckra upp flytträtten för sparande från före 2007.
  • Sverigedemokraterna vill i princip samma sak som Kristdemokraterna.
  • Vänsterpartiet vill att flyttavgiften begränsas i kronor.
  • Moderaterna har inte lämnat besked.

Debatt och beslut i frågan En effektivare flytträtt av försäkringssparande sker 13 november 2019.

“Det är så marknaden fungerar”, resonerade Bolund. Som politiker har man makten att förändra saker man inte gillar. Det här är ett ypperligt tillfälle för politikerna att förändra marknadens oönskade beteende genom att förbjuda inlåsningar och begränsa orimliga avgifter.

Aktörer som är engagerade i frågan och delar vår syn är:
Avanza
Brummer & Partners
Nordnet

Pensionsräddaren

Om författaren

Patrick Siegbahn

Patrick Siegbahn är teknisk fysiker, placeringsrådgivare, grävande finansgranskare och grundare till Småspararguiden. Läs mer om honom här.